Detta är varför jag är negativ till börsen

Detta är varför jag är negativ till börsen just nu

Jag tycker att marknaden fortfarande underskattar vad kriget i mellanöstern faktiskt innebär.

Det här är inte ännu en rubrik om oro i Mellanöstern som ska glömmas bort om tre dagar. Det här handlar om att en konflikt nu träffar ett av världens absolut viktigaste energistråk. Runt 20 miljoner fat olja per dag passerade genom Hormuz 2024. Det är ungefär en femtedel av världens petroleumkonsumtion. När den passagen hamnar under verklig press är det inte ett lokalt problem. Det är ett globalt riskproblem.

Och det räcker inte att folk säger “ja, men sundet är ju inte helt stängt”. Det behöver inte vara helt stängt. Det räcker att trafiken störs, att rederier blir mer försiktiga, att försäkringarna rusar och att marknaden börjar prisa in att energiflöden inte längre är trygga. Då får man samma kedja varje gång: högre oljepris, högre fraktkostnader, högre riskpremier, pressade marginaler och till slut pressade aktiekurser.

Det som gör det här ännu värre är att Iran inte ens försöker dölja vad man gör. Hotet om att driva upp oljepriset är inte något som marknaden hittar på. Det är en del av själva maktspelet. När oljepriset används som vapen är det naivt att sitta och låtsas som att det här bara är ett tillfälligt nyhetsbrus som snart blåser över.

Och sedan har vi sjöfarten. Tankfartyg har redan attackerats. Handelsfartyg har redan hamnat i skottlinjen. Det betyder att energiflöden och kommersiell sjöfart inte längre bara är teoretiska risker i analysrapporter. Det är redan en del av verkligheten. Så fort fartyg blir måltavlor förändras hela kalkylen för transport, leveranssäkerhet och försäkring. Då får man inte bara ett högre oljepris. Man får ett helt system som blir dyrare, långsammare och mer instabilt.

Det är här jag tycker att marknaden tänker alldeles för grunt. Många verkar fortfarande resonera som om det räcker att titta på nästa inflationssiffra, nästa räntemöte eller nästa kvartalsrapport. Men om energin får ett nytt geopolitisk riskpåslag spelar det mindre roll hur snygga modellerna såg ut för två veckor sedan. Då förändras hela spelplanen. Transportkostnader stiger. Insatsvaror blir dyrare. Vinstförväntningar blir för höga. Och när analytiker väl börjar skruva ned estimaten brukar börsen inte ta det särskilt elegant.

Jag tycker också att ledarskapet förtjänar hård kritik. Det finns en nästan barnslig ton i hur komplexa militära beslut ibland säljs in till allmänheten, som om man kan bomba i Mellanöstern utan att samtidigt påverka energi, inflation, handel och finansiella marknader. Det är ett farligt sätt att tänka. Andra ordningens effekter är inte sidofrågor här. De är själva kärnan. Den som inte förstår det förstår inte heller varför börsen är sårbar.

Och nej, strategiska reserver löser inte detta på något magiskt sätt. De kan möjligen dämpa en akut chock under en kort period. Men de tar inte bort den verkliga risken om marknaden börjar tro att Hormuz är osäkert, dyrt eller periodvis obrukbart under längre tid. Det går att släppa reserver. Det går inte att släppa fram normalitet när riskpremien väl har satt sig i systemet.

Det är därför jag är negativ till börsen.

Inte för att jag tror att världen går under i morgon. Inte för att varje värsta scenario måste slå in. Utan för att marknaden fortfarande verkar prisa in ett läge där allt i grunden fungerar som vanligt, samtidigt som flera av de viktigaste förutsättningarna redan har börjat spricka.

När ett globalt energistråk är under press, när tankfartyg attackeras, när försäkringskostnader rusar och när oljepriset öppet används som politiskt vapen, då är det inte ett läge att sitta still i båten, vara rädd för att missa vändningen eller tro att guld och miningfonder är lösningen. För mig blir det mer räddas vad räddas kan, så att man har torrt krut när röken skingras.

Vad tänker du?

/mats

7 comments