Jag har genom åren haft en tendens att begränsa mig. Att tänka för mycket på hur jag ska uttrycka mig, vad jag egentligen tycker, å ena sidan å andra sidan, tänka på hur det ska tas emot osv. För det mesta kommer jag på exakt vad jag ville säga när det är för sent... Vad är det som gör att man begränsar sig på detta vis? Nu för tiden tänker jag att det får bära eller brista. Man kan inte bli omtyckt av alla. Strävar man efter det blir resultatet ofta motsatsen. Jag följer min instinkt, mina värderingar och reagerar och agerar utifrån den/dem. Det känns verkligen befriande och jag begränsar därmed inte mig på samma sätt längre. Vi har olika begränsningar som är sprungna av mönster, uppfostran, kultur och grupptryck. Vilka begränsningar har du som du är medvetna om, vilka är omedvetna? Har vissa av dem försvunnit över tid? Vilka värderingar har du, vad kompromissar du inte om, vad är det som folk säger om dig när man ber dem beskriva dig. Är det samma bild som du själv har? Frågor likt dessa bearbetas i kursen Paradigmskiftet som finns här på premium-nivå. Dela gärna dina tankar om detta.

Jag tror inte det är någon som vart med i denna världen som det ser ut nu väldigt rörigt och hemskheter på så många ställen Men kanske det blir bättre i år 2026 det är mycket önskvärt Så att nyheter och annat låter roligt o bra istället framöver

Alla reaktiva känslor och tankar drar oss bort från nuet. När oro, irritation eller rastlöshet dyker upp händer ofta samma sak: sinnet börjar resa i tid—till dåtid eller framtid. Och i samma ögonblick tappar vi kontakten med det som faktiskt är här. Nuet är ditt naturliga tillstånd. Det är inte något du ska “hitta”, utan något som redan finns under tankarna. Så nästa gång en reaktion kommer: försök inte lösa den direkt i huvudet. Pausa. Känn den i kroppen. Lägg märke till att du är medveten om den. Du är inte reaktionen. Du är den som ser den. Och i det seendet finns stillhet. Guidad övning (2–3 minuter, att läsa in) Sätt dig bekvämt. Låt ryggen vara rak men avslappnad. Slut ögonen, eller sänk blicken. Ta ett långsamt andetag in… och andas ut. Lägg märke till att det här ögonblicket redan är här, utan ansträngning. Känn kroppen inifrån. Känn tyngden mot underlaget. Känn händerna. Bröstkorgen. Magen. Om en tanke kommer—om framtid eller dåtid—lägg bara märke till den. Säg tyst: “tanke.” och låt den passera, som ett moln. Flytta uppmärksamheten från huvudet till kroppen igen. Känn energin i kroppen. Värmen. Pirret. Spänningen—vad som än finns där. Om en reaktiv känsla finns här…känn den som en ren kroppsförnimmelse. Utan berättelse. Utan analys. Bara: “så här känns det just nu.” Tillåt den att vara där. Inte för att du gillar den—utan för att den redan är här. Och lägg märke till det som också är här: ett stilla utrymme som kan rymma allt. Vila i det utrymmet i några andetag. …Känn nu rummet omkring dig. Hör ljuden utan att namnge dem. Ta ett sista andetag in… andas ut…och öppna ögonen. Nuet är inte långt borta. Det är alltid här—när du slutar följa med bort.

Ibland undrar jag om människor verkligen har funderat över vilka värderingar de har och om de i så fall lever efter dem i vardagen. Här är mina topp 3 Mina medmänniskor är mina syskon och jag förhåller mig till dem därefter Jag behandlar andra såsom jag själv vill bli behandlad Jag står för och verkar för liberala och demokratiska värderingar i samhället Vilka värderingar har du? Vilka ger du uttryck för i vardagen? Vad uppstår i mina möten med omgivningen som ett direkt resultat av de värderingar du har? Citat från kursen Paradigmskiftet " Om du ibland känner att det funnits tillfällen då du inte varit sann mot dina värderingar har det berott på att du inte riktigt varit dig själv. Att du låtit dina begränsande tankar kring dig själv och din inkongruens styra dig fast du känt att det egentligen varit fel. Det som har varit har varit. Det du kan göra är att aktualisera dina värderingar och leva efter dem från och med nu"

Skriv ner tre saker som är viktiga för dig. Fundera sedan på hur du spenderar din tid och energi. Där har du sanningen