En hjälpande hand. Långt men värt det!

Häromdagen kom en man från Syrien hem till oss. Han skulle köpa vår dotters garderob. När jag öppnade dörren sprang alla hundarna ut för att välkomna honom. Skräckslagen sprang han till andra sidan gården. Araber har inte samma förkärlek för hundar som vi i väst..hehe

Jag och min son var på väg till gymmet och ingen hade underrättat mig om detta i förväg. Lite förgrymmad visade jag garderoben. Det blev affär och sedan startade en komisk episod, eventuellt komisk för de som såg på, inte för mig.

I 20 minuter stod vi med det tunga skåpet i trappan. jag hade tag däruppe, dvs inget tag då jag inte fick grepp på möget, och syriern, Khaled, därnere.

Föreställ dig någon som har tummen mitt i näven och som du inte kan instruera då han inte kan språket. Vi kom ju inget vart! Svetten rann och min frustration ökade exponentiellt efterhand som ryggen skrek i protest.

Nåväl, efter några demolerade vägglampetter kom vi ner i hallen och ut på gården till hans lilla, lilla bil. Även om jag bedömde det som hart när omöjligt att få in skåpet skulle vi ändå testa. Jo, om han bara fått ner sätena, vilket han inte fick efter en kvarts pelande med en skruvmejsel.

Jag lade märke till en viss stress, förlägenhet och genans hos den gode Khaled. Han verkade helt hjälplös och väldigt sympatisk.

Därför föreslog jag att jag kunde köra skåpet i min Chrysler voyager till hans bostad. Ett infall från ovan, eller som min fru hade sagt, ett infall av idioti.

Nåväl, efteråt sade hon iaf att det är för att jag gör sådana saker som hon trots allt älskar mig..hehe.

Lite "kolla här ska du se - mässigt" öppnar jag bakluckan med min elektroniska startnyckel och kommer samtidigt på att den ena stolen inte går att fälla ner pga av tekniskt el-fel...

Jamen då får vi ju ta ett häst-släp istället, här finns det resurser vet du. Ut med spån och hästskit. In med skåp. Fruns röst över gården " Förankra det nu väl så att inte släpet blir skadat". Skåpet ligger ju ner å behövs väl för tusan inte förankras...grr.

-Khaled, shukran, kifek ( Khaled, tack, hur mår du, det enda jag kan på arabiska...) Var bor du?

-Jag bårr i Husslarp.

-Hasslarp? (damn...två mil...)

- Ja, Husslarp.

- Ok Khaled, jag följer efter dig.

Jag kör efter Khaled, dimmigt och regnet pissar ner, sikt obefintlig. Han kör till vänster direkt ut från gården och jag anar oråd. Jag kör om och frågar vart han är på väg.

Khaled säger - GBS, bror...

Jag säger - Inte GBS bror, följ mig!

Vad det lider kommer vi till Husslarp och parkerar utanför hans hus. Ut med skåpet, installerar det i huset.

Jag blir bjuden på kaffe och får träffa hans fina familj.

Två flickor och en pojke. Barnen är artiga och väldigt trevliga. Frun kan inte mycket svenska men ger mig receptet på kakan hon bakat. Äldsta flickan tolkar.

De kom från Syrien får två år sedan då de flydde från kriget. Nu har de fått permanent uppehållstillstånd och fluttat till Husslarp efter att ha bott i Stockholm i två år. Khaled har studerat till fastighetsskötare och söker arbete inom branschen.

Jag pratar med familjen i en timme i deras kök. Försöker förstå deras verklighet, det de har gått igenom och får höra vad de har för hopp om framtiden i Sverige.

Överallt på nätet öses galla över invandrarna i parti och minut. Ignoranta människor vart man än vänder sig.

Vi är alla människor, systrar och bröder. Vi vill alla vara trygga, ha tak över huvudet och att våra barn ska få ett bra liv. Det har vi gemensamt, resten är inte så svårt. Räck bara ut en hjälpande hand.

/mats

0 comments

Paradigmskiftet

skool.com/paradigmskiftet-5939

Paradigmskiftet - en resa till dig själv. Tio livsavgörande frågor

Leaderboard (30-day)