Det är nästan svårt att tro. Jensen Huang, mannen som byggt Nvidia till ett av världens högst värderade företag, får lämna efter 33 år vid rodret. Inte för att han misslyckats med att sälja chip, utan för att han uppenbarligen haft lite för många andra affärer vid sidan av. Otrohetsaffärer är väl illa nog, men när en av kvinnorna dessutom misstänks ha kopplingar till kinesisk underrättelsetjänst blir det betydligt allvarligare. Något spioneri är dock inte bevisat. Man kan onekligen undra hur en man som varit så skicklig på att bygga ett världsimperium kunnat hamna i en sådan här situation. Och börsen reagerade förstås. Nvidia föll som mest omkring 14 procent under dagens handel, innan aktien återhämtade en del och stängde på 166,19 dollar, en nedgång på 4,3 procent. Men det här raset började faktiskt långt tidigare. Den 12 augusti kostade aktien omkring 224 dollar, den 27 oktober nästan 218 dollar och vid gårdagens stängning 173,73 dollar. Efter dagens handel innebär det en nedgång på närmare 26 procent på tre månader. Det är rätt anmärkningsvärt för ett bolag som många länge betraktat som närmast oslagbart. Och det säger en del om hur snabbt börsen kan ändra uppfattning när förväntningarna är uppskruvade till max. Men frågan är om det här verkligen förändrar Nvidias affärer. Deras chip är fortfarande eftertraktade, kunderna finns kvar och utvecklingen stannar knappast för att Huang får lämna sitt kontor. Colette Kress, som nu tar över tillfälligt, har dessutom varit med länge. Samtidigt har bolaget tappat sin frontfigur mitt i en period när värderingarna redan ifrågasätts och relationerna med Kina är känsliga. Det är ingen särskilt lyckad kombination. Så ska man köpa Nvidia nu när aktien fått ordentligt med stryk? Kanske. Det är ofta när andra springer mot utgången som de bästa affärerna kan göras. Men det är också då man kan bli riktigt illa bränd. Bara för att en aktie kostade betydligt mer för några veckor sedan betyder det inte att den är billig i dag. Börsen har en märklig förmåga att fortsätta falla precis när man tycker att det borde vara färdigfallet.