Stämmer det in på dig att du omedvetet som medvetet har en trossats som säger att ditt värde är lika med hur mycket du gör, hjälper och presterar? Logiken säger då: - Om någon behöver något → Då måste jag ställa upp. - Om jag vilar → Då är jag är lat / självisk. - Om andra ser mig göra mycket → Då är jag är trygg. Detta leder till: - Överbelastning - Oro, stress, känslan av att aldrig räcka till - Bitterhet: “Ser ingen hur mycket jag gör?” I så fall behöver vi öva på att finna vårt värde i vår närvaro, inte i prestation. Logiskt tänker vi då: - Om något viktigt kallar på mitt hjärta → Då får jag sätta mig ner och ta emot. - Om jag väljer närvaro → Då är jag i linje med det som är sant. - Om jag stannar upp → Då kan jag höra, känna, ta emot vägledning. Vilket leder till att: - Nervsystemet lugnar sig - Känsla av mening & connection - Mindre görande, mer riktad handling