Det uttrycket var lite roligare när jag bodde i Vara, men då var jag inte, utan ofta var jag stressad, hade press från olika håll (skapat av mig själv). Det var tidigare morgnar i stallet, telefonlinje, kurser, jobb, aktiviteter, promenader med hundar, stall och uppe från 06 till 02. I morse vaknade jag 7.58, öppnade dörren typ halv nio, Max gick sin runda, jag gick min, sedan sopade jag gården, drack kaffe och spelade Skipbo. Efter det rensade vi lite på övervåningen eftersom jag inte har förråd i huset, stoppade in julkartongernas saker i skåp, för sådana har jag gått om. Sedan lite Instagram/TikTok, lite Skibo till lunchen. Lite sol och simmat, pratat med BFF:en i telefon medan jag fick middagen lagad och serverad med ett glas rödvin. Alla måltider, stunder utanför datorn kretsar just nu runt terrassen, att sitta ute och bara vara, medan Max har hela gården att snurra på. Ibland tar han ett dopp eller bara är med oss. Snacka om kontraster, i Vara kunde jag sitta ute på en plätt på baksidan, alltid fokus på Max då det helt plötsligt kunde komma en travhäst i "full galopp". Jag kunde inte ha honom ute utan uppsyn, eftersom det alltid kunde hända något. Det enda som händer här är ibland besök på andra sidan staketet av grannens hundar. Det var som aldrig bara vara, men nu är det närvaro dygnet runt. När jag stressade så räckte aldrig tiden till, nu har jag ledig söndag (frånsett denna blogg medan jag smälter middagen). Den är på mina "villkor", noll baserad på måsten. Det som är "måsten" fast de mest fantastiska är måndag och torsdagskvällar med Zoom-In och Webmöten, fantastiska dagar, som jag alltid ser fram emot, kanske för att det inte finns någon stress, det är inga måsten utan något som jag FÅR och ÖNSKAR göra. I morgon ska vi fortsätta med tidigare livtolkningar på webmötet för Tarotmästare och innan dess har jag Zoom-In, vilket gör att det är endast två kvällar per vecka och inte sju som jag är upptagen. Jag är imponerad på att jag får mer gjort nu än när jag for omkring som en skållad råtta.