Kan vara tvÄ ting, endera att ta semester för att utveckla mer av andligheten, lÀsa böcker, gÄ en kurs, trÀffa likasinnande, men det kan oxÄ vara att ta semester frÄn andligheten! Jag hör oftast de som uttrycker att nu nÀr de Àr lediga ska de ta tag i en kurs, lÀsa "den dÀr" boken, ta tid att meditera, lÀgga kort och sÄ vidare. Men det Àr sÀllan jag upplever det i agerandet. För de som ska höra av sig nÀr de har semester för att ta tag i en kurs de pÄbörjat kÀnner jag mig "ledsen" att de aldrig har semester Lite förundrad över min upplevelse att flertalet "brinner" för att utveckla mer av andligheten, men sedan hÀnder nada. Det finns alltid nÄgot annat att göra den lediga tiden, men Àr det inte sÄ att vi prioriterar det som vi brinner för, alltsÄ kÀnns det lite konstigt att orden inte förverkligas. Jag har aldrig semester, men jag har lediga stunder, fast sÀger en del du jobbar ju med det hela tiden, tÀnk om jag kunde göra samma. Mm, vad stoppar dig? Semstertider? Nu Àr det sÄ att jag brinner för det jag gör, jag skulle göra precis samma saker om jag var multimiljonÀr med nada ansvar Àn att bara ta stunden som den kommer, för det Àr vad jag gör, sedan finns det vissa inbokningar dÀr jag behöver vara i tid, men det Àr fortfarande i mitt intresse. Min kunskap har i stort sett varit gratis, för att jag har engagerat mig, inte tagit semester frÄn andligheten, den Àr en del av min vardag Àven om jag ibland funderar pÄ hur andlig jag Àr, sedan inser jag att det Àr mer naturligt för mig att lÀgga dagens stjÀrna pÄ morgonen, affirmera innan jag klivit ur sÀngen, ha mina promenader med samtal med Gud. VÀlja tillskott för att Àven ge kroppen som min sjÀl lever i energi. Att jag tÀnker i astrologiska och numerologisk termer, att jag lyssnar pÄ min inre kÀnsla för det mesta. Sedan finns det ting som jag jobbar med, som att vara mer nÀrvarande och reflektera över mig sjÀlv, samtidigt som jag alltid tÀnker att allt har en mening, Àven om jag inte förstÄr det för stunden. Jag skriver om andliga ting dagligen, jag funderar, fundilurar över livet som igÄr morse, tanken slog mig att jag inte ens var ledsen över min senaste prognos om min hÀlsa, lite funderingar om vad kÀkbenen stÄr för och tendensen att bita ihop (vilket jag gjort dÄ kÀkbenen minskat) och kommit till insikter. Det gör att jag alltid och aldrig har andlig semster. Aldrig för att det Àr en del av min vardag. Alltid för att det Àr mitt sÀtt att leva, det valet jag har gjort, för att mitt intresse blivit för mig min livsuppgift.